Nyheter

Vid vägs ände.

Så var ännu en säsong över. Precis som alltid så siktar vi högt. Med fem SM-guld bakom oss är det självklart att vårt mål är att stå med bucklan höjd över huvudet för en sjätte gång. Vi kommer stå där en dag igen, men det blir inte i år.

Fem stycken inramade och signerade guldtröjor hänger på väggarna i Luleå Baskets kontor. En mängd olika spelare har passerat här genom åren. Tillsammans med dem har vi gjort en underbart härlig resa till toppen av svensk dambasket. Även den här säsongen håller vi hög klass om än vår resa tar slut lite tidigare än vad vi hade siktat på. Det är självklart en besvikelse, vi vill vinna guld. Det vill alla. Samtidigt är det glädjande att se att svensk basket erbjuder tuffa och svåra slutspelsmatcher, för det är exakt det vi förväntar oss av ett slutspel i Sverige.

Vi har haft fem raka guldår – en helt otrolig bedrift! Vi har inte förlorat en slutspelsmatch i Luleå Energi Arena sedan våren 2013 och ja, det är besvikelse att den sviten bröts igår. Men när dammet lagt sig så måste vi ändå se till vilken prestation det faktiskt är. Vi har inte lämnat toppen av svensk dambasket, istället görs det plats för fler lag här uppe. Det är en utveckling att glädjas åt. Den gynnar oss alla. 

Vi är vid vägs ände för i år och då känns det passande att blicka tillbaka på vägen vi vandrat den här säsongen. Det har varit en säsong kantad av lite uppförsbackar och tankarna går osökt till den 26 oktober. Hemmamatch mot Mark, spelarna är klädda i rosa och stämningen är på topp. Bara minuter in i matchen gör Allis Nyström illa knäet och några dagar senare kommer domen – korsbandet är av och hennes säsong är över. Allis är en helt unik spelare och person. Hennes spelstil har en förmåga att göra alla runt om henne bättre och hon slutar aldrig någonsin att kämpa för sitt lag. Dessutom är hon en glädjespridare av rang och kvalitéer som dessa är ovärderliga. Det finns mycket vi har att tacka Allis för, men framförallt vill vi att hon ska veta hur viktig hon är för oss och för Luleå som basketstad. Inte många är ikoner vid tjugofem års ålder, men vi vågar nog påstå att hon har lyckats.

Men den här säsongen har haft sina ljusglimtar också. I år gjorde Rebecka Garderyd sin efterlängtade debut i Luleå Basket-linnet. Rebecka gör sin tredje säsong med oss men har dragits med besvärliga skadebekymmer. Vi har haft tro på Rebecka och vetat vilket kompetens hon besitter och i år fick hon äntligen chans att visa vad hon går för. Det var nog några blöta ögon i publiken när hon för första gången fick kliva ut på golvet i Luleå Energi Arena till publikens applåder. Det ska bli spännande att se Rebeckas utveckling i framtiden och vi hoppas och tror att hon har gjort bort alla skador nu, hon har förtjänat det.

Nu är det alltså dags att knyta ihop säcken. Det sker alltid motvilligt, i början känns en säsong som en evighet men i slutet är den ändå för kort. Drygt tjugo matcher har vi spelat i år. Däremellan har spelarna och coacherna slitit och svettats på åtskilliga fler träningar. Det är i utrymmet mellan matcher jobbet sker. Det är i gymmet. Det är tidiga morgnar. Det är långa flygresor. Det är när vi träffar unga spelare. Det är när vi bygger från grunden. Det är när vi tillsammans gör Luleå till den basketstad vi är. Det tar vi med oss in i nästa säsong, trots den besvikelse vi känner idag.

Vi tar till oss de lärdomar den här säsongen gett oss, vi lär oss av våra misstag, njuter av våra framgångar och kommer tillbaka starkare nästa år. Målet är satt redan nu. Ett sjätte SM-guld.

Tack.